Nästa vecka är det dags för Finest Awards! Jag minns förra årets gala.. Jag hade äntligen blivit av med nässelutslagen jag hade haft över hela kropp och ansikte i flera dagar, haha! Jag var så glad… Satte på mig en enärmad klänning från Topshop, satte upp håret i en stram toffs och med en miljon fjärilar i magen drog jag och vännerna in till Café Opera.

Jag var ju nominerad i 2 kategorier (3 om man ska räkna nattklubben jag jobbade med) så jag var riktigt nervös. För själva priset såklart men också för att gå upp på scen och ta emot priset om jag nu skulle vinna. Scenskräcken….ni vet. Och så vann jag både Årets modeblogg och Årets personliga blogg och jag kommer knappt ihåg att jag stod uppe på scenen på skakiga knän och tackade. När jag väl hade klivit av scenen så fick jag tillbaka medvetandet och var så himla glad!! Det kändes så overkligt! :)

I år är jag som sagt nominerad i 2 kategorier igen, som Årets modeblogg och Bäst klädda kvinna. Ni får gärna rösta på mig om ni vill! Man kan rösta en gång om dagen och röstningen avslutas på måndag. Rösta gör ni HÄR! ♥

Jag och Nadia struntade i långpromenaden och gick hem till Mika istället. Det första Mika säger är att hon rotat bland alla gamla foton och hittat en massa bilder från vårt klassläger vi hade i början på sjuan.. Bilder som vi inte ens visste existerade! Hahaha, vi satt och kollade igenom alla och skrattade. Nadia med sitt jättelånga hår som hon vägrade klippa, jag med mina nithalsband, KoRn- & Marilyn Manson-tröjor och Dilay med sina ögonbryn. Detta är Mikas bilder så hon är fotografen här, men Dilay ska ha några med Mika på också.

Vi var alltså 12 här (förutom Nadia som var 13), augusti 2003.

Första bilden från vänster: Jonte & Robin (killarna som vi älskade att hata, men samtidigt hatade att älska haha) - Jag med mitt favoritfinger uppe – Lilla Nadia – Jag, vår fadder & Dilay

Från vänster uppifrån: Jag – Jag, Dilay & vår fadder – Potatisleken (jag där bak) – Jag, Nadia & Dilay (haha dör)

I augusti drog jag och Dilay till Barcelona! Det är faktiskt en av de roligaste resorna jag gjort, definitivt en stad jag vill besöka igen. Barcelona har liksom ALLT. Grymma klubbar, god mat (om man hittar de små guldkornen), massa shopping och fina stränder. Stranden mitt i city var väl helt ok, men tog man tunnelbanan några stationer bort så hamnade man på  lugna & rena stränder.

Vi hängde även med bloggaren Tobias och hans vän Elin där nere. Vi klickade på en gång och hade världens roligaste partynätter ihop!

Jag och mina tjejkompisar pratar faktiskt om att åka dit allihopa i sommar. Vi har ju tröttnat på Kreta nu (efter 8 gånger, haha!) och Barcelona lockar som faaaan! Jag och Dilay lyckas nog övertala dem!

Här kommer en bildbomb från vår Barcelona-resa:

Direkt när vi kom fram drog vi ner till stranden. Det här är stranden mitt i city.. Rätt skitig och full med ficktjuvar tydligen, men vi blev inte av med något som tur är! Man ska alltid ha koll på sina grejer..

Om ni åker dit, beställ aldrig en STOR cola. Då får ni det här!

Glad tjej i havet!

Träffade på spanska läsare vid hotellet

Jag och min ängel

Middag med Tobias och Elin!

Sen drog vi till olika klubbar

Vi hade så himla kul på klubben Catwalk!

Tobias med som ni kanske ser, haha

Påväg ner till stranden

En annan spansk läsare

Maaaaaaaaaaat!! Tapas i mitt hjärta

Jag och Dilay hoppade i vågorna

…och ramlade

…och solade. Detta är bilder från den finare stranden

Fina havet

I Tobias brillor

Vi turistade oss

…och såg staden

Vi blev inbjudna på ett VIP-event där man fick gratis skor! Woho!

På klubben Shoko

Dilay köpte en ros till mig <3

Vi två!

Glad tjej på stranden mitt i natten

Tobias och jag var balla

Träffade såklart på svenska läsare också!

Paella. Muuuuuuuums!

Sista dagen på stranden

Det är alltid något speciellt med första resan man gör utan sina föräldrar. Min var till Toronto (Kanada) när jag var 16 år gammal, för nästan 3 år sedan. Att jag även fick se mitt favoritband live för första gången (två gånger!) då gjorde detta till ett av absolut bästa minnen.

Jag hade året innan blivit kär. Inte i en pojke, utan i ett band. I Tokio Hotel. Jag kände att jag bara måste se dem live. Jag måste få höra dessa underbara låtar live, de låtar som fått mig att skratta, gråta, skrika och hoppa. När det dök upp att de skulle spela på en liten klubb i Toronto skrev jag lite skämtsamt på ett TH-forum ”vill någon hänga med mig till Kanada och se TH live?” Jag fick napp av en tjej som hette Mirre, som idag är en väldigt god vän till mig. Vi började snacka och planera, sedan kom hon upp från Skåne dagen innan vi skulle korsa Atlanten för vårt favoritband. Vi klickade på en gång och det var början på en otroligt rolig resa.

Väl där borta var allt som en dröm. Vi såg våra favoriter live på en pytteliten klubb. Vi stod längst fram, så nära att vi nuddade deras händer när de sträckte ut dem. Efter en grym spelning drog vi hem och laddade inför morgondagen då vi skulle se dem live igen, den här gången skulle vi sitta i publiken på en tv-show där de skulle medverka & uppträda. Min snälla kusin i Toronto hjälpte oss med allt detta.

Även den dagen var som en dröm. Vi stod och hoppade med vår svenska flagga, sjöng med som galningar och efter tv-showen fick vi autografer av hela bandet. Det var overkligt. Detta var den första av många TH-resor jag gjorde.

Jag var 16 år gammal och så otroligt kär i alla fyra. Jag börjar fnissa nu när jag tänker på hur töntig jag var, haha. Och jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat ana att jag bara ett-två år senare skulle träffa och intervjua dem flera gånger!

Min kärlek till Tokio Hotel är forfarande stor, men jag har insett att de är bara 4 helt vanliga grabbar. Som dock gör grym musik!

Här kommer lite bilder.. Ni hittar bilder och sånt från alla mina TH-resor i kategorin Tokio Hotel live

Lilla Kenza på väg till Kanada

Vi två framme i Toronto. Vi hade tryckt egna tröjor med deras logga på ryggen och våra namn där fram

När vi köade till klubb-spelningen

Vi köade i flera timmar. Mitt rekord nu är 36 timmar, haha.. Tror det var innan konserten i Schweiz?

Innan konserten

Helt blöt efter att trummisen kastat vatten

Mirre och jag!

Vi blev polare med några tjejer där och den ena fångade Gustavs trumpinne. Gissa hur avis jag var? Nu har jag flera plektrum som jag har fått

En bild jag tog när vi satt i publiken när de uppträdde på tv-showen.. (gamla bloggadressen)

Med Georgs plektrum

De fina autograferna

På väg hem efter en rolig resa

Vackra Italien! Jag och Aleks skulle ju åkt dit i våras men på grund av vulkanen så ställdes hela resan in, men som tur var hade askan lagt sig när jag skulle iväg till Italien med Guldfynd en månad senare.

Jag tog med mig Nadia och drog iväg på jobbresa till mysiga lilla staden Vicenza. En väldigt fin stad, som tagen ur en italiensk film, med snygga skor!

Där hölls den stora smyckesmässan och jag var där för att träffa tillverkarna och designa min kollektion Guldfynd by Kenza. Vi landade en väldigt solig dag, sedan var smyckesmässan i två dagar och tanken var att vi skulle hem där då på fjärde dagen, men Guldfynd var så snälla och bokade en hembiljett till oss från Milano istället, flera dagar senare… Så när smyckesmässan var över tog vi tåget till Milano där vi stannade några nätter.

Fan vad kul vi hade! Lite party, lite shopping, massa glass, lite turistande, sol & bad i vackra Lecco (bilden ovan) och annat skoj. Måste lätt tillbaka till Italien nästa år! Vill till Rom! Det var dit vi skulle när resan ställdes in.

Glaaaaaaaaass i stora lass!

Min snuttefia och jag

Det var så skönt att sitta där i varma vårsolen och äta glass

Såhär såg det ut i Vicenza!

Och sånna här snygga skor fanns det där

På smyckesmässan!

Vi satt mycket på uteserveringar och njöt av en kall cola

Hotellfrukost är det bästa som finns!

Trött tjaj

Väntar på tåget till Milano

Tåget var försenat = ledsen Kenzmenz

Milaaaan!

Ett fint shoppingcenter

Träffade på en italiensk modebloggerska!

Och en italiensk läsare som kom in och letade efter oss

Vi var ute två kvällar, den ena kvällen tog vi inga bilder men den andra kvällen tog vi några. Dessvärre många icke bloggbara.. (Nadia vad var grejen med dig och de typ 17 åriga italienarna?? )

Dansade loss!

Gick runt och upptäckte hela stan

Köpte ett par assnygga brillor inne på Miu Miu

Vi träffade upp en gammal vän, Maria! Här är jag och hennes hund

Det var så varmt ute att vi inte klarade av att gå på stan mer, så vi åkte till en sjö för att bada. Här i vackra sjön Lecco! Tyvärr var det iskallt i vattnet haha, men det var skönt att sola

Theo svalkade sig i skuggan

Glad tjaj!

Jag och Maria Mariaaaaaa, she reminds me of a west side storyyyy! Alltså fan jag tror inte ni förstår hur vackert det var i Lecco. Vilken natur!!

En frukost kände vi oss lite finare, lite bättre, så vi satte oss på varsin ände av ett långbord. Folk tittade som att vi vore knäppa…

I veckans avsnitt av Kenza & Tyra show kunde ni se när jag hoppade fallskärm, så nu när det har visats tänkte jag berätta lite mer om hur det var!

Det går inte att förstå hur det känns om man aldrig hoppat själv. Det var bara så himla….stört! Innan var jag så himla nervös. Jag grät och snoret bara rann, haha. Jag ville ju såklart, detta är något jag alltid velat och när jag bestämt mig för att göra något så gör jag det, men minuterna innan jag skulle upp i planet var riktigt jobbiga. Jag fick panik. Jag förstod inte vad jag höll på med. Varför ska jag utsätta mig för detta?? Jag är (var?) både höjdrädd och flygrädd, och så skulle jag hoppa ut från ett plan 4 km uppe i luften?

I flygplanet slog mitt hjärta så hårt och så snabbt att jag trodde att det skulle hoppa ut. Jag var så fruktansvärt rädd. När alla sedan började hoppa förstod jag att det är nu det gäller. Det fanns ingen återvändo.

Vi ställde oss i dörröppningen, tittade ner, hann tänka ”Jahapp, jag hann knappt fylla 20. Tack för ett bra liv!” – sedan kastade vi oss ut.

Det tog några sekunder innan vi fick balans i luften, vi snurrade upp, ner och runt. Det var riktigt läskigt. När det var över föll vi ytterligare 40 sekunder. Känslan är svår att beskriva, men tänk dig att du är mitt i en orkan, det blåser som in i helvete, det är riktigt kallt och du känner ett ordentligt sug i magen. 45 sekunder är ändå ganska lång tid så man hinner tänka en hel del under den tiden. Jag tänkte ”fan är det inte över snart?” & ”nehe, fallskärmen sönder, nu dör vi!!” Jag vågade bara titta ett par gånger, för att hålla koll på att vi fortfarande var högt uppe och INTE skulle slå i marken snart.

Det var riktigt mäktigt när fallskärmen vecklades ut och vi bara svävade där uppe. Vilken utsikt, och vilken känsla! Jag gjorde det! Och jag överlevde!!! Nu vill jag bara göra det igen. I vår ska jag och mina vänner hoppa!

Har ni hoppat fallskärm? Om inte, skulle ni våga?

Jag rekommenderar alla att göra det!! Det ger en ordentlig kick och man känner verkligen att man lever.

Fick två gamla bilder från Nikki för ett tag sedan! De är från när vi var 13. Ni har ju tidigare sett en bild på mig med tuppkam.  Nikki var min partner in crime på den tiden, vi gjorde allt ihop. Framför allt sånt som två snorungar på 13 bast absolut inte ska göra. Haha..

Men kul hade vi! Synd bara att man inte ägde en kamera på den tiden.. Finns knappt nå bilder på oss! Förutom en massa kassa webcam-bilder på Nikkis gamla dator. Vi gillade att sitta framför camen och se hårda ut. ;-)

Minns mycket väl min älskade jeansväst som jag dekorerade med en massa nitar, pins och ett stort Sex Pistols-märke på ryggen. Och min Dead Kennedys-keps som jag hade på huvudet när jag inte orkade fixa upp tuppkammen.

En sån grå och regnig dag som denna längtar jag tillbaka till Egypten. I mars i år fick min bästa vän en tidig födelsedagspresent, några dagar senare satt vi på ett plan ner till Hurghada. Där väntade en vecka med sol, bad och lite party.

Det var en sån himla skön vecka. Vi bara kopplade av och tog det lugnt. Jag tror att vi bara var ute två kvällar? Det är ju rätt lite om man jämför våra tidigare Kreta-resor där vi gick ut 7 av 7 kvällar. Haha! En av kvällarna vi var ute så hängde vi med två svenska läsare och blev inbjudna till en snubbes birthday party på grymma klubben Ministry of Sound.

Det var iallafall väldigt kul där nere! Dagarna spenderade vi oftast vid poolen, i hängmattan eller på gräsmattan med vår iPod-högtalare & iskall cola. Det var lite för blåsigt för att vara nere vid stranden (typ sandstorm) men uppe vid poolen där det inte blåste var det över 30 grader i solen.

Jag håller på och tjatar på nyheter24 om att jag och Tyra ska få ledigt från inspelningarna till showen en vecka i november så att vi kan sticka ner till Egypten. Åh så härligt det hade varit…. Behöver värme!!

Jag, storasyster och lillebror

Ett av de finaste minnena jag har är från min storasysters fina sommarbröllop. Det var en av de vackraste dagarna jag någonsin varit med om, så full av kärlek och lycka. Aldrig har jag kämpat så mycket för att hålla tillbaka tårarna och aldrig har jag gått runt och lett så mycket att mungiporna tillslut fastna där uppe.

Det fick mig att längta så mycket tills jag en dag får mitt vackra sagobröllop. Då den dagen blir den vackraste dagen någonsin. Det kommer såklart dröja flera år tills dess men lite sugen blev man ju, haha! Fast det har jag nog varit sedan jag förälskade mig i filmerna Skönheten & odjuret, Askungen och Törnrosa.

Mormor och jag

Jag och min älskling

Den underbara brudtärneklänningen sydde Malin Andrén (MALINA) till mig

Med världens coolaste morfar